skip to content
logo
bar total

Livet är en tradition

av Jordäpplet Johansson

Början,
Låt oss samlas.
Ställ dig längst fram i ledet,
Älskad men okänd.
Låt oss se dina fyra ben bli till två.
Men se upp, min son, för allt du rör vid blir till guld och dör.

Mitten,
Vi samlas kring en tro.
Tillsammans är vi starkare. 
För evigt tar slut bortom horisonten.
Det är så lätt att älska, men svårt att bli älskad.
Låt ädelstenen på ditt finger rädda dig från graniten i dina fickor.

Slutet,
Vi har samlats här idag.
Vi ser döden i vitögat och dansar kring dess lik.
Saknad är ingen riktig känsla,
Men jag förväntar mig att du saknar mig,
Och tar allting med dig när du går.


1 Kommentar: