Öresundståg 1090 i riktning Göteborg strax utanför Helsingborg 17:10/20-12-24.
Min femte termin i Lund tog slut idag och i början av terminen blev jag (självutnämnd) Lundakorrespondent. Tänkte då att jag skulle dela med mig av de svettiga nationsgolven och allt som hör till, för visst låter det intressant. Idéerna var många men texterna få. Så tillslut är det väl dags, strukturen på denna text är enbart kronologisk och liknar en kvartalsrapport lika dålig som Northvolts. Här gäller det att hänga med för stycken hänger inte alltid ihop. Huruvida detta är en text som hör hemma på Baren är oklart, men hoppas den kan fylla ett icke existerande tomrum.
09-09-2024
Det är måndag och i linje med dagens tema undrar jag lite vad fan jag håller på med.
Cirka 10 dagar har gått sedan jag åter flyttade tillbaka till mitt (trots allt) kära Lund. Min kamerarulle är redan fylld med ett antal suddiga bilder från okänd nation som jag troligtvis tänkte skulle bli “jättekul att ha” och på systembolaget har jag spenderat mer pengar på än på mat, kul… eller.
Under sommaren har jag under flera tillfällen ställt mig frågan om jag faktiskt saknar Lund. Svaret har ofta blivit ja, vid vidare eftertanke undrar jag egentligen varför. Visst, en stor del av min vakna tid spenderar jag i skolan och det som hör till vardagen. Är det något att sakna? För en vardag kan man väl ha lite vart som helst. Huruvida man kan kalla livet i Lund för en “vardag” är dock öppet för debatt.
Ofta hör jag mig själv referera till Lund som en bubbla när jag får den otroligt originella frågan “ är det mycket studentliv och vad tycker du om det? ”. Och en bubbla är nog den bästa beskrivningen jag kan komma på. Här inne finns det inga stora problem, jag går överallt på 25 min eller cyklar på 10, behöver aldrig brottas med västtrafik, ölen kostar 35 kr och våren kommer tidigare. Jag bor inom 5 minuters gång från majoriteten av mina kompisar och står aldrig utan något att göra. På nationerna finns ingen lista och minst två dansgolv där samma musik spelas vecka ut och vecka in till 02.00 då det bär av mot valfritt kebabställe. (här tog min ambition slut, fortsättning nedan den 5-11-2024).
10-10-2024
Vad gör man åt en dålig granne?
I augusti flyttade jag till en ny lägenhet, blev sambo, dubblerade min area och får numera solljus in genom mitt fönster. Grädden på moset har även varit att mina grannar varit någon form av djur som gått i ide, helt knäpptyst. Nu har det dock flyttat in ett par som inte kan hålla ljudnivån nere, möbeltassar verkar också vara icke existerande.
1-11-2024 (23.40, Nørre Bodega, Köpenhamn, J-dagen)
Danmark - en utopi
5-11-2024 (fortsättning på 09-09-2024)
Låter det som en dröm, troligtvis inte? Har min vardag förändrats undrar du, svar nej. Är det fortfarande kul, ibland, rätt ofta?. Vad som däremot är intressant är hur mycket jag och mina kompisar har pratat om detta ämnet den senaste tiden. Utgångspunkten var att man är trött på det (dvs Lund), sedan slutade det med att vi alla var överens om att det trots allt är kul och att man troligtvis kommer sakna det i framtiden. Så istället för att känna att denna relationen snart gick att lämna blev jag sentimental och grävde ner mig i dess famn igen.
8-11-2024 (00.38)
Jag springer upp för trapporna på lunds nation. En torsdag. Ifrågasätter min existens. Samtidigt är….?(här tog det slut och tänker inte ens chansa på vad jag hade tänkt att skriva).
14-11-2024
Visar sig att jag pluggar tillsammans med en av de berörda grannarna, var bara att klistra på ett glatt leende när hon sa “vi har ju blivit grannar, hur kul!”)
24-11-2024
Jag är på riktigt pank nu, CSN tack :) (kan inte se vilken tidpunkt detta skrevs men hoppas innerligt att jag var berusad).
Öresundståg 1090 i riktning Göteborg, Halmstad 17:44/20-12-24.
Vad jag hållit på med är inte av någons intresse, vad som däremot blir tydligt i kvartalsrapporten är att det som står faktiskt sammanfattar denna terminen rätt bra. Likt Northvolt behövs statligt stöd och rekonstruktion här också.
Har det varit kul, jag tror det. Faktumet att man kan vara på en plats, där alla är i samma ålder, har samma referenser i vardagen och på ett eller annat sätt håller på med något som de brinner för är en grym sak. Samtidigt blir ju bilden av verkligheten skev, bubblan tar över och man slutar tänka, att se utanför blir allt svårare. Ofta har tanken slagit mig, pluggar jag något för att jag vill eller för att miljön runtomkring är det jag vill vara en del av? Samtidigt gör bubblan mina dilemman till senare problem och jag faller ännu djupare ner i dess famn. Kanske är detta bara definitionen av studentikost, mycket tyder på det.
Lunds famn får tillfälligt ersättas med allt Göteborg har att erbjuda. Kanske kommer jag ut klokare och inser att denna relationen snart lider mot sitt slut, och att det nog är lika bra för oss båda två. För att göra en stad till sin identitet kan ju inte vara bra för någon…