Jag tar med mig groggvirke till Dräparen på vår första dejt. Baileys och Explorer. Han tar med sig en sån gurkkaktus med gelehallon inslagen i cellofan. Det är kutym att ta med sig gåvor på första dejten, så har det varit de senaste 15 åren. Det är 2040 och när vi ses vid spärrarna på Mariatorget sätter han sig ned på knä och kysser mina skor. Jag minns när det började bli en grej. Det kändes sjukt obekvämt i början men nu är det lite kul. Han är snygg. Vi beställer i baren men han har glömt kortet. Jag vägrar betala, skakar på huvudet och låtsas att jag har tvångströja när han frågar. Han sträcker fram händerna mot bartendern och säger fattig man fattig man. Bartendern nickar förstående och häller upp två öl. Öl är fortfarande en grej.
Vid bordet börjar han utbilda mig om The New Deal. Jag gillar fortfarande att bli utbildad av snygga killar och det kommer nog aldrig ändras. Det är så pirrigt när han säger saker som jag aldrig har hört talas om. Vad har du för preventivmedel, frågar jag efter den fjärde ölen. Han blir tyst några sekunder och sedan skrattar vi högt och länge. Han gillar mitt skämt tänker jag och det räcker för att jag ska säga det jag funderat på sedan han nämnde att han pluggade kriminellt basår efter gymnasiet. Jag är verkligen kär i dig, säger jag. Han ler och säger att han känner samma. Det är så skönt att det äntligen är socialt accepterat att säga det på första dejten.
Sen går vi hem och har jättemycket sex.
Slut.
Tolkeinlover